Bearbetning av kilspår
LD-behållaren stöds på båda sidor av rullager men den lutas åt sidan med hjälp av ett drivhjul som är anslutet till två drivenheter via kugghjul. Även om det alltid finns ett visst glapp i systemet, blir detta glapp för stort om kilspåren är slitna. Corus var orolig för att fortsatt användning av vändtappen i ett så slitet tillstånd skulle kunna orsaka sprickor som skulle sprida sig från kilspårshörnen. För att hitta en lösning på problemet kontaktade man Metalock Engineering. På grund av det sätt som konstruktionen är uppbyggt kan kilspåren och kilarna endast inspekteras om man demonterar hela enheten.
Det beslutades att man skulle låta saker och ting förbli som de var tills nästa lagerbyte skulle ske under ett driftstopp. Vid denna tidpunkt, när allt var demonterat, kom ett team av ingenjörer från Metalock för att bearbeta kilspåren så att de skulle få en fin yta. Med hjälp av sin egen specialkonstruerade utrustning bearbetade Metalock bort 1 mm från varje sida och bottenytan på alla fyra kilspåren som satt jämnt fördelade runt vändtappen som var 1054 mm i diameter. Kilarna var 215 mm breda, 686 mm långa och 81 mm djupa.
Fräsmaskin
Utrustningen bestod av en inre ring och stödben som monterades på axeln i behållarens ände. En frontplåt placerades på axeldiametern och skruvades fast på axeln och stödbenen. Frontplåten hade utskärningar som var parallella med bottenytan av de befintliga kilspåren. Genom att flytta frontplåten ställde man även in den inre ringen vid den inre änden. En fräsmaskin sattes fast på den främre ringen och den inre ringen i alla fyra positionerna för att bearbeta kilspåren. Den treaxliga fräsmaskinen säkerställde att kilspåren skars i rätt storlek och var koncentriska mot axeln och de ursprungliga kilspåren. Bearbetningen på plats var mycket noggrann och bättre än om man hade bearbetat navet i en verkstad.
Medan Metalocks ingenjörer arbetade dygnet runt enligt ett fyradagarsschema bearbetade andra specialister fyra korresponderande kilspår på det 24 ton tunga drivhjulsnavet så att de skulle stämma överens med kilspåren på axeln, vilket gjorde att man kunde undvika behovet av stegvisa kilspår.
En talesman för Corus sade att Metalock Engineering hade gjort ett utmärkt jobb och att allt gått smidigt. Alternativen till att skära om kilspåren på plats skulle ha varit att montera en ny axel eller att återskapa genom svetsning, vilket i båda fallen skulle ha tagit mycket längre tid än vad Metalock behövde. När allt arbete var klart monterades stöd- och drivsystemet ihop och driftsattes.
